På gyllene pelare upphissat block
Så sporde en skogman i vargaskinnsrock
Som sovit en natt vid granbergets fot
Och hörde där inunder gygrornas lock
Snart stego de upp som irrblocken gömt
Och nynnade visor så viskande ömt
Den dragande kraft i benhöljet slet
De varnande orden han hade nu glömt
Ty dessa får ej nämnas vid namn
Då, ångestpendeln börjar sin eviga gång
Och han togo dessa uti sin samn
Fördvälmd utav berusning i virvlande språng
Snärjd av dess fång han leds
Likt glittrande droppar över regnbågens rand
Ett bländande strålfång ifrån regnbågens land
Det kristalliska sken i gygrornas värld
Lycksaligheten i hjärtat nu brast
Lockropens eko så träget skar vasst
Hans vädjande bön ej gör hanom fri
Nu hjälpen blott vändelrot och tidebast
Ty dessa får ej nämnas vid namn
Då, ångestpendeln börjar sin eviga gång
Och han togo dessa uti sin samn
Fördvälmd utav berusning i virvlande språng
Snärjd av dess fång han leds
