Du säger tiden kommer aldrig mer igen
Vi sliter vägarna i jakt på sanningen
Jag missar tåget, hamnar snett och tänker sen
Och löven faller över Stockholm och mitt hem
Du säger: Jag ska aldrig lämna dig
Du ska aldrig nånsin se mig gå
Och om du ger din sorg till mig så kan jag bära den åt dig
Tills du orkar se två desperados som alltid ville mer
Dom säger närhet är nånting som har ett sätt
Som inte stämmer med fem varv runt jordklotet
Men vad vet dom som aldrig vågat något nån gång
Som gömmer ångest bakom murar och betong
Jag säger: Jag ska aldrig lämna dig
Du ska aldrig nånsin se mig gå
Och om du ger din sorg till mig så kan jag bära den åt dig
Tills du orkar se två desperados som alltid ville mer
Du slåss mot väderkvarnar och jag står här bredvid
Ooo, en Sancho Panza som ska ta varenda strid
Och säger: Jag ska aldrig lämna dig
Du ska aldrig nånsin se mig gå
Och om du ger din sorg till mig så kan jag bära den åt dig
Tills du orkar se
Jag ska aldrig lämna dig
Du ska aldrig nånsin se mig gå
Och om du ger din sorg till mig så kan jag bära den åt dig
Tills du orkar se två desperados som alltid ville mer
Två desperados som alltid ville mer
