Hör du sparven lilla
far du inte illa
när som vintern är så sträng och kall.
Utan mycken möda
lär du dig att föda
som är nästan minst av fåglar all.
Kan du fågel lätta
mig helt kort berätta
från det allra första, minsta med det största.
Säg om dig behagar
om din levnads dagar
ifrån början till din levnads slut.
Lustig nöjd och glader
jag min gud och fader
för det minsta grynet lov hem bär.
Stundom kroppen ryser
och när foten fryser
gömmer jag den uti mina klär.
När det mörker bliver
jag till sängs mig giver
uti kalla nätter jag mitt huvud sätter.
Under vingen lilla
sover sött och stilla
vakna glad om morgon lov hem bär.
När som dagen börjar
gud för födan sörjer
fast jag icke något hushåll har.
Året rikt av gröda
ger mig nog till föda
bordet dukas av en nådig far.
Stinn uti min kräva
hämtad utav näva
klara vattendroppar utan silver koppar.
Dricka mat och kläder
får jag och mig gläder
ty min gud all omsorg om mig har.
