Pojken han målar med yviga drag
han är ensam uti denna natt
Se hur han står med ett ok kring sin hals
endast iklädd pyjamas och hatt
Pojken gestaltar med regnbågens färger
tar från dess vackra palett
Men hur han är blandar, hur penseln än far
så blir allting långtifrån rätt
Så jävla svart
Flickan hon dansar men stegen är svåra
hennes skor är för stora, hon faller
Reser sig upp och hon borstar av skiten
Hon ger aldrig upp, men hon faller
Flickan hon sjunger men ingen kan höra
Toner så dunkla som natten
Musiken som spelar är tårar som faller
Till marken som renaste vatten
Så jävla svart, så jävla svart
Så jävla svart, så jävla svart
Minnen som målar upp bilder och toner
Nyanser de aldrig har sett
För hur man är blandar, hur stegen än tas
så blir allting långt ifrån rätt
Så hör ni ett barn, hör ni gråten i natten
Öppna er dörr på vid gavel
Ställ den på glänt, som i storstadsbetongen
Där en spricka ger maskrosen liv
Så jävla svart, så jävla svart
Så jävla svart, så jävla svart
