Jag har ett frö planterat i min hjärna
Detta frö skaver och svider in till hjärnbalken
Om våren samlar det vätska och börjar gro
Under sommaren finner jag mig orolig, min spegelbild är olik mig - den härmar mig, den förföljer mig.
Till hösten har fröet gröpt ur en bit av hjärnan
Min vardag ramas in av migränattacker, med monumental huvudvärk som följd
Det växer stort i min öppna skalle
Jag kallar melankoli
Jag kallar melankoli
Han tar fram min smärta, men inspirerar
Melankoli får mig att sky dagens ljus, men se klart i mörker
Du när mig, och jag när dig
Melankoli