En slöja har fallit
Över min blick,
Fördunklat min syn
Med dess skira glans
Men intet var det mot den visdom jag fick,
Till synes från ingenstans.
Ty jag har förlänats en gåva av död,
Från vår skuggrika underjord.
Vareviga natt skall min silver kalk
Fyllas av människoblod
Kom syster, kom broder
Giv mig ert blod
Kom fader, kom moder
Giv mig ert blod
( HOC EST SANGRE MEUM)
Min törst är så diger min blick så röd
Omättlig tycks mig min hunger
Enkom för mig hörs koraler av död,
Då ditt hjärta av salighet sjunger.
Ty jag har förlänats en gåva av liv
Liv som min törst skulle släcka
Men då dessa liv förrunnit har
Kan intet dem återuppväcka.
Kom syster, kom broder
Giv mig ert blod
Kom fader, kom moder
Giv mig ert blod
I evig majestät jag står
Så böj ditt huvud ner
Ty jag skall dricka livets vin
Till intet liv finns mer.
