Hon stod vid foten av en häll så mörk
Målad kalkad och kall
Hon drog ett streck
Med en ryckande arm
Over himmelens rand
Ner till hetaste djup
Hon stod på isens blåaste vidd
Målad kalkad och kall
Hon ristade sitt tecken, sin runa
Med en ryckande arm
Runt vattnens flöden en ring
Havsbestar och ånga då steg
Hon lyfte upp över sky och rymd
Målad kalkad och varm
Ur klippens djup en låga då steg
Ur hennes höfte, en storm av eld
Hon lyfte upp över sky och rymd
Målad kalkad och varm
Ur klippors djup en låga då steg
Ur hennes höfte, en storm av eld
Ett ljus hon blev av lågans makt
Ensam på rymdens tron
I all sin prakt
Hon ristade sitt tecken, sin runa
Med en ryckande arm
Runt vattnens flöden en ring
Havsbestar och ånga då steg
[English translation:]
[Tale Of The Sun]
She stood at the foot of a cliff so dark
Painted, chalked and cold
She drew a line
With a tearing arm
Over the edge of the skies
Down to hottest depths
She stood at the most blue widths of the ice
Painted, chalked and cold
She carved her sign, her rune
With a tearing arm
A ring around the waters current
Sea beasts and steam rose
She rose up above sky and space
Painted, chalked and warm
A flame ascended from the rocky depths
From her hips, a firestorm
She rose up above sky and space
Painted, chalked and warm
A flame acended from the rocky depths
From her hips, a firestorm
She became light by the power of the flames
Alone at the throne of space
In all her glory
She carved her sign, her rune
With a tearing arm
A ring around the waters current
Sea beasts and steam rose
