Städet klingar i den smedja som skall skänka
Mig uddar tre frĺn ässjans härd, glödande röd
Hamra järnet i dess djupa heta lyster
Till galdersĺngens starka sejd
I hanegällets skira strĺlar du framträdde
Ur skuggors vrĺ vid burmans sten, snövita hind
Silverne lĺg dimman utmed tjärnens stränder
Jag miste dig med blicken min
Sannerligen skall jag aldrig sörja dig mer
Likaledes skall jag aldrig glömma dig
Ögonen sĺ glittrande av liderlighet
Jungfru i hindhamn
Tvinna strängen utav linets lĺnga trĺdar
Dess blomster stĺ sĺ fagert blĺ, böljande fält
Stränga bĺgen och nu asketrädet böja
En bĺge täljd, att fälla dig
Villebrĺdet jaga, vaksamt är mitt sinne
Som ulven grĺ jag smyger fram, bĺgen är spänd
Vĺra blickar möttes stilla och sĺ varligt
Med pilens spets mot hjärterot
Sannerligen……….
Löp din väg du fagra hind som mig förblindat i dess dunkla skepnad stĺr
Du äro jungfrun blid jag miste i min ungdoms ĺr till skogens trolska väsen
