Det sägs, det fanns en hemlig sång
Som David sjöng för Gud en gång
Men sånger får väl sällan dig att jubla
Den går så här: från kvart till kvint
Upp i dur och ner igen
Och plötsligt kan man höra halleluja
Halleluja…
Din tro var stark men krävde svar
Hon stod där naken som hon var
Du såg henne, sen föll du som en fura
Hon band dig vid din egen stol
Hon slet ditt hår, hon rev din tron
Hon fick dig att kvida Halleluja
Halleluja…
Du vet jag har varit här förut
I samma rum, i samma hus
Ensam, utan en aning om vem du var
Nu ser jag dig marschera fram
Men kärlek är inte nån revansch
Den är ett kallt, det är ett sprucket Halleluja
Halleluja…
Det fanns en tid, jag minns den väl
Du ville visa mig din själ
De'e inget du har nån större lust med nu va'
Och när jag rörde mig i dig
Så rörde jord och himmel sig
Och varje flämtning var ett Halleluja
Halleluja…
(Du säger att jag stal hans namn
Förgäves, om det nu är sant
Än sen, det kan väl knappast du förbjuda
I varje ord finns ljuset gömt
Som längtan, eller hopplös dröm
Ett heligt eller brustet Halleluja
Halleluja…)
Jag ville väl men det gjorde ont
Min mun var full men mitt hjärta tomt
Men jag svär, dig har jag aldrig velat lura
Fast allt blev fel och falskt och fult
Så jag nu står inför min Gud
Och kan jag bara ropa Halleluja
Halleluja…
